Vanliga knäskador på gymmet

Knäskadorna kan i stort delas in i två kategorier, akuta skador och överbelastningsskador. Akuta skador uppkommer i samband med idrottande eller vid våld mot knäet, exempelvis om du ramlar. Överbelastningsskadorna beror antingen på att du över tid tränat för hårt i förhållande till hållfastheten i någon vävnad eller på det naturliga åldrandet. I vissa fall kan bägge dessa spela in. De allra flesta knäskadorna inklusive de som uppkommer som en del av det naturliga åldrande, är övergående och behandlingsbara. 

I varje knä har man två menisker, en på insidan och en på utsidan. Meniskerna är formade som halvmånar och agerar stötdämpare och tryckfördelare mellan låret och underbenet. Symptomen på en meniskskada är vanligtvis tydliga. De kännetecknas av en belastningsrelaterad smärta på knäets in- eller utsida och en lätt svullnad i leden. Smärtan förvärras ofta av att böja knäleden fullt, att sitta på huk eller att gå nerför en trappa. Upphakningar eller låsningar i knäleden är andra symptom på meniskskador, men mer ovanliga.

Uppkomsten av meniskskador kan vara både akut eller smygande över tid. Om besvären smyger sig på är det sannolikt ålderbaserade förändringar, vilket märks tydligast i medelåldern. Akutskadorna uppstår exempelvis av att knäet vrids samtidigt som det är något böjt och belastat av kroppsvikten.

Behandling:

De flesta meniskbesvär behandlas med aktiv träningsrehabilitering vilket som regel tar tre månader. Fokuset ligger på att träna upp styrkan och stabiliteten runt knäleden.

En del meniskskador opereras vilket görs med titthålskirurgi. Beroende på skada sys menisken ihop eller så tas skadade delar bort. Om menisken sys tar rehabiliteringen 4-6 månader, om skadade delar tas bort rör det sig oftast om 6-8 veckor.  

PFSS är en är en överbelastningsskada mellan knäskålen och lårbenet. Den kan komma om man ökat benträningen markant och snabbt. Huvudsymptomet vid PFSS är att det gör ont på framsidan av knäskålen. Det märks i framförallt av vid benträning men kan också kännas i vila. Att sitta med böjda knän länge brukar provocera smärtan. Bilkörning, långa arbetspass på kontoret och biobesök är exempel på aktiviteter som kan vara besvärande. Till skillnad från meniskskadornas tydliga symptom är PFSS ofta mer diffusa och svåra att beskriva för den som drabbats.

Behandling:

Prognosen vid PFSS är god men rehabiliteringen tar ofta lång tid, mellan 3-12 månader beroende på hur uttalade besvär man har. Det brukar gå bra att fortsätta träna men styrketräningen behöver anpassas efter förutsättningarna och det går fortare om man avstår löpning och hoppträning under en period.

Muskelsenorna kring knäleden kan också skadas och ge symptom som smärta och stelhet. Ett vanligt exempel är att knäskålssenan mellan knäskålens nedre del och skenbenet drabbas. Knäskålssenan kan bli öm om man ökar dosen av träning med hopp- och riktningsförändringar, man får då så kallat hopparknä. I början rör det sig sannolikt om en inflammation i senan, senare kan det övergå till att besvären kommer från ärrvävnad.

Senbesvären är att betrakta som överbelastningsskador. Även om man har ett tydligt tillfälle där besvären startade fanns det troligtvis förändringar i senan som föranledde detta.

Behandling:

Om man fått hopparknä behöver man initialt vila från hoppträning, helst också från snabb löpning och riktningsförändringar. Med successivt stegrad träning, där både belastningen och hastigheten i träningen höjs sakta, är prognosen god men räkna med en rehabiliteringstid på 3-6 månader.

Löparknä kännetecknas av en smärta på knäets utsida som ofta uppkommer efter att du sprungit en stund. Den beror på ökad friktion mellan ett bindvävsband på utsidan av låret/knäet och lårbenets yttersta spets på utsidan av knäet. Det här startar en inflammation i området. Att springa på hårt underlag brukar ge mer symptom än om man springer på mjukt underlag. Besvären förvärras om man fortsätter springa när de första känningarna kommer.

Behandling:

Om man uppmärksammar problemet fort tar rehabiliteringen av löparknä några veckor. Att minska löpdosen markant eller vila helt är en grundförutsättning för snabb återhämtning. Det ger också mer tid till alternativ stärkande och stabiliserande träning för musklerna i benet. Ett bra råd är att göra en löpanalys hos sjukgymnast och få hjälp att stärka upp eventuella svagheter kring fot, knä och höft som kan vara orsaken till besvären.

Varje knä har två ledband. De sträcker sig mellan lårbenet och underbenet på in- och utsidan av knäet. Ledbandsskador uppkommer akut om underbenet vinklas inåt eller utåt i förhållande till låret. Det här är vanligast vid kontaktsporter som fotboll, handboll och ishockey men kan också dyka upp man vrickar till knäet på exempelvis ett gruppträningspass. Symptomen är instabilitetskänsla i knäet och ömhet på knäets in- eller utsida. Det kan ofta vara svårt att gå på benet i början.

Behandling:

Efter en ledbandskada blir man normalt sett fullt återställd. Idrottare är  tillbaka på planen mellan 2 till 12 veckor efter skada beroende på hur allvarlig den var och vilken idrott som utövas. Rehabiliteringen går ut på att bygga upp den stabilitet som förlorats med hjälp av kringliggande muskulatur. Ledbandet i sig läker ganska långsamt, det kan ta ett år innan det är färdigt. Därav kan det finnas symptom kvar en längre tid även om knäet fungerar ok i vardagen.

Känner du igen några av symptomen från dina egna knän kan det vara dags att boka en tid hos en sjukgymnast/fysioterapeut och få dem undersökta. Om du bor i Stockholm kan du få hjälp med detta på SATS.

SATS Sjukgymnaster är vana att behandla dessa typer av besvär hos träningsaktiva medlemmar. Efter att ha undersökt ditt knä och ställt diagnos hjälper sjukgymnasten dig med anpassad träning och behandling. Målet är dels att avhjälpa besvären men också att undvika att de återkommer. Att stärka och träna upp hållfasthet i strukturerna kring knäet är det bästa sättet att undvika att besvären återkommer.